en sån dag då man inte vill sätta foten utanför huset, då man hellre ligger kvar i sängen under täcket med en riktigt bra film!
vaknade och mådde lika dåligt som igår, alltså inte bra!
så det passar sig ganska bra att det just idag är en regning, grå, trist och tråkig dag, för jag kommer bli liggandes i sängen varesig jag vill eller inte!
men som tur är har jag fortfarande sex and the city som inte sviker! :)
godmorgon. vakna inte på rätt sida, håret står åt alla håll, ögonen är blåa (det händer aldrig, men idag.... passa på att kolla ni som alltid tjatar på mig), min gaderob ligger nu mera på mitt golv.. mmm kaos!!!!!!!!!!!
har lektion, planering inför modevisningen, jag har planer... men alltid så många samtidigt, jag blandar i hop det jag tänker och aaah.. men nu ska jag organisera upp detta och bestämma mig för hur jag vill ha det!
har inte ätit någon frukost, ska gå över till hemköp och kolla om dom har corny, har dom det blir jag JÄTTE glad. har dom inte det.... då, ja då blir jag mindre glad och då går jag till café snäckan och köper mig en varmchoklad... love h
hej hanna! jag följer din blogg så mycket.... keep up the good job! och jag har en fråga, en bild på facebook, där du har gjort ditt huvud mindre i camen, loggfoton, var har du köpt den underbart fina tunikan?
jag antar att det är den bruna tunikan du menar och den är alltså frånsaint tropez :)
några som undra om det inte finns ett äldre lag jag kan åka med?! jo, det gör det! Jag åker redan i ett senior lag också och där behöver jag ju inte sluta, men det är ändå jobbigt att behöva sluta i Convivium, för det är två helt olika lag! h
Jag gråter för dig, för mig, för allt vi sa var vårt jag gråter för dig, för mig, för att inget är självklart och mycket svårt jag gråter över det fina, det enkla och allt som var rent jag gråter för nu är allt skitigt och kanske också försent kunde jag vrida tiden tillbaka om det stod i min makt då gjorde jag så mycket ogjort och än mera osagt. Men det som är gjort är gjort och det kan aldrig försvinna och dö.
Jag kan inte be dig att glömma Kan inte be dig förlåta Kan inte be dig ta mig tillbaka Allt jag kan är att gråta
Jag såg gamarna flyga runt kring mitt hus idag Nog är jag rutten, de vet när någon är svag Hyenor sågs smyga runt kring mitt hus idag Det stinker det jag gjort dig, det känner även jag
Men lägg din hand på mitt hjärta, kom känn hur det brinner Trodde du att kärlek är nånting som försvinner Nej – det som en gång brunnit kan alltid lockas att brinna Det som en gång funnits i hjärtat kan aldrig försvinna
Ja, jag behöver inget mer, jag önskar inget annat Får jag vara nära dig har mina drömmar besannats
Men det är sant det dom säger, man vet inte vad man har förens det är borta.
här kommer ett till "tråkigt konståkningsinlägg" som ni som inte åker konståkning tycker....
men just nu, idag så är alla känslor och tankar om just konståkning!!!!
fick en fråga i förra inlägget där någon frågade mig om jag skulle sluta?!
JA JAG SKA SLUTA!!!!!!!!!!!!!!
MEN DET ÄR DÅFAN INTE FRIVILLIGT!
jag blir i år för gammal för att åka som junior, åka med alla små skit ungar, med dom BÄSTA, med Convivium!
FÖR GAMMAL?????
ärligt talat, FYFAN va det suger...
jag kanske många gånger har klagat på att åka till träningen, att jag inte hunnit med skolan att det har vart mycket, men i slutändan förstår jag varför jag ibland motvilligt tar mig dit, för det är detta jag älskar!
och detta året går inte annat en att älska!
SÅ JÄVLA BÄST!!!!!!!!
bästa tjejerna, bästa laget, bästa lagkapternerna, bästa tränarna, bästa långprogramsmusiken, snyggaste långa klänningarna, massa guldmedaljer, guldhattar, mitt första SM guld... MASSA KÄRLEK
men det har även varit mycket blod, svett & tårar, stygn, brutna armar, slit och tungt, men vi har tagit oss igenom det, tillsammans!!!!!!!!
ååååh, jag som inte ens är en känslig person såhär egentligen jag bara gråter och gråter!
igår massa massa tårar, kanske för att jag åkte så jäkla otroligt dåligt och för att det var mitt sista åk tillsammans med mina underbara lagkompisar!
idag, gick inte upp ur sängen, låg kvar, tänkte och lipade, plockade fram datan fick massa fina kommentarer och fint skrivet till mig och satte igen igång att gråta, vill för i helvetes jävla fan inte sluta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
idag på träningen, trillade... jag trillar aldrig annars...
jag trillade igår på tävling och idag när jag trilla så blev jag ledsen igen, inte för att det gjorde ont egentligen utan för att jag blev så jävla förbannad, inte över att jag trilla på träningen utan över att mitt sista åk med dom jag inte vill göra besviken var så kass!!!!!!!!!
kan nog egentligen inte förklara för någon hur det känns, men ni som var med, ni som åker i convivium ni vet vad jag pratar om och jag tror ni vet varför jag inte vill lämna er..
ni är underbara och ni som inte vart där, ni har missat något, ni har missat vad konståkning är!
ni har missat Convivium, min andra familj, som jag är stolt över men som jag nu med kärlek säger Hejdå till
