tell me, where are you now?

jag vet att jag inte kan skylla någonting av det här på dig.
jag vet att jag själv måste ta på mig skulden för detta!
men det är svårt att ta på sig skulden för någonting man själv är väldigt ledsen över.
jag vet att det är jag som valt att ta vägarna som har lett oss hit..
till det vi är idag.
när jag ser på dig idag är du inte längre samma person som du var då.
när du ser på mig idag tittar du inte längre på personen du vill dela all din tid med.
och det är de som gör mig ledsen, det är de som gör så sjukt ont!
men jag vet att lite av dig fortfarande finns kvar, för du låter mig träffa den delen av dig ibland.
och jag njuter av varenda sekund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0