jag sitter och funderar på hur du orkar lägga så mycket tid på mig?

jag förstår att du inte tycker om mig, du har en anledning till det och jag accepterar det..

men hur orkar du dagligen lägga ner tid på att prata & skriva om mig, tröttnar du aldrig?

det är precis som att jag hela tiden står i fokus i ditt liv?

du förlät den som verkligen sårade dig, den som knäckte dig, den som svek dig, den som lämnade dig, den som bedrog dig och du tillbringar otroligt mycket tid med den personen...igen.

du väljer istället att låta din illska och frustration över detta gå ut över mig, för visst är det skönt att ha någon att skylla det på?

och det är ganska logiskt att du tar ut det över mig, fasten det egentligen är helt fel.

men det är lättare att förlåta den man älskar, än den som förstör med den man älskar!