jag gjorde de för dig...
varför får jag panik såfort jag ser dig... så fort jag ser dig så ler jag, för de är någonting med dig som jag vekligen tycker om...
men de är någonting jag gjort för dig som jag verkligen kommer ångra i resetn av hela mitt liv...
jag vill inte ens tänka så, för de spelar ingen roll nu... de är gjort och de finns ingenting kvar... jag var förvirrad och visste ingenting, du va säker på vad du ville och skulle vi inte göra som du ville så hade våra liv varitförstörda enligt dig, jag kan förstå dig... men jag tror aldrig du kan förstå mig, hur jag kännde och alltid kommer känna för de... ångest!