jag mår sjukt bra och de är jag otroligt glad över, allt känns så lätt.. men allt känns så tomt..
jag är 18 år och jag har hela mitt liv framför mig, jag ska gå ut skolan, jag ska skaffa mig ett jobb, jag ska träna mer konståkning, jag ska ut och resa, jag ska festa, jag ska träffa nya männsikor, nya killar.. jag ska göra massor och jag kan göra de.. ingenting kan stoppa mig..
jag visste redan innan att jag skulle ångra mig vad jag än bestämmde mig för att göra i detta läget..
även om jag aldrig riktigt insåg vad jag var mitt uppe i, så var jag ändå medveten om de hela tiden..
de var de första jag tänkte på när jag vaknade på morgonen och de sista jag tänkte på innan jag somna..
de gick inte att undgå de.. för försökte jag, påminde de mig!!!
egentligen vet jag inte ens varför de fortfarande är i mina tankar, för när jag vakna i lördagsmorse var min första tanke något helt annat än vad de vart dom 2 senaste månaderna, min första tanke var vilken underbar dag detta kommer bli, jag gick upp åt frukost och gick ut och la på mig på alltanen i solen och de bästa av allt... jag mådde bra!!!!!!
men ändå så är räcker de att folk pratar om någon som är i samma situation som jag var, att någon skojjar om de eller att jag ser någon.. så börjar jag tänka vad fan har jag gjort..
för hur glad jag än är att jag gjorde de jag gjorde så saknar jag någon....